surasofia - Fråga mitt blod

Jag känner mig så ensam. Ingen bryr sig om mig, inte mer än på det där ytliga planet. Ingen varken vill eller vågar möta mig, möta den jag egentligen är. Bakom skalet, in under min hud. I mina ådror rinner rent blod som talar sanning. Fråga mitt blod, inte mig, hur jag mår.

Jag kommer förmodligen att vrida och vända på mitt svar, på mina utläggningar om livet och mig själv. Det dröjer inte länge förrän lögnen lyser grön under min tunna hud. Jag talar inte sanning, jag ljuger. Ljuger för mig själv, för er. För allt.

Jag menar bara väl. Jag gör det. Jag vill inte skada mig själv. Vill inte förinta den lilla självrespekt jag har kvar. Vill inte lämnas ensam med min egen spegelbild. Med min gröna hud, fläckad av lögner. Med mitt rena blod, som rinner orört och rent i mina ådror. Fråga mitt blod, och inte mig, hur jag mår.