På något sätt känns det som om hösten kommer med ny luft. Man slappnar av mer, och allt går tillbaka till det normala. Jag är hemskt förtjust i hösten eftersom den väcker så många känslor hos mig. Dels vemod över att den varmaste årstiden på året är över, men också lättja då jag känner att en ny tid börjar.
Den här hösten kommer förstås bli extra spännande eftersom jag börjar en ny skola,med nya människor och annat kul, uppfräschande. Som alla redan vet är jag till hälften vettskrämd över den här förändringen, men innerst inne tror och hoppas jag att det blir riktigt bra. Jag har ju dessutom hittat orsaken till att jag är lite så där extra orolig, och det gör det enklare för mig att liksom bara strunta i alla farhågor och bara tänka på allt det som kan visa sig bli positivt.
Idag har solen visat sig från sin goda sida och jag har legat och stekt i dess sken största delen av dagen. Några små avbrott för mat,hundpromenader och bad har det förstås blivit. Badet var jätteskönt även om vattnet var några grader kallare än igår. Oh, sweet fall, could you please wait just a few days?
Vid två-tiden fick jag besök av två sådana där jätteläskiga byggjobbare som dök upp utan förvarning. De skulle titta på vårt badrum och tvättstuga (för tillfället har vi ingen toalett här uppe, och duscha får vi göra i garaget. Jättefräscht.) , och förhoppningsvis ska de gjuta golv imorgon. Jag förväntar mig att vi om några veckor ska ha två hyperfräscha bad, dusch - och tvättrum!
I övrigt har dagen varit ganska händelsefattig, och jag sov som vanligt bort större delen av den. Av någon anledning vaknade jag vid sextiden flera gånger, och trodde att klockan var ungefär tolv, men inte det. Dessutom körde klockradion igång klockan tio, och spelade sedan i en timme för att tystna helt klockan elva. Skönt. Fast Lucy var hemskt mycket på hugget hela morgonen, och så fort jag rörde mig i sängen hörde man "klirr,klirr" av små klor som skrapade mot parketten. Några sekunder gick, och så började hon gnälla, vilket alltid betyder samma sak. Klappa mig. Hundrackarn har verkligen no mercy vad det gäller min dygnsrytm.
Ja, så har väl min dag sett ut bortsett från smågrejer som perfektionisten i mig alltid vill skriva upp, men som jag dissar. Ingen intresserar sig för sådant.
Förresten.. man kanske skulle skaffa sig en bilddagbok. Jag tar ju ändå så många onödiga bilder att det är lika bra att placera dem någonstans. Dessutom vill jag ha photoshop, gimp eller något annat redigeringsprogram som jag kan leka med. Yeah, when I'm bored, you know.
Vi får se hur det blir med den saken.
Ha det så bra. Jag menar det faktiskt, för jag är ju en så snäll person.
0