surasofia
Bara patetiskt?
Det har känts konstigt att skriva blogg på senaste tiden. Detta mest för att det känns som om jag skriver rakt ut i ingenting. Ingen orkar läsa min skit längre, det är bara att inse. Jag kunde lika gärna börja skriva en privat dagbok där jag kan låta mina känslor löpa fritt, precis som jag gör här. Det spelar liksom ingen roll längre, att vara publik.

Nåväl. Om ingen läser min blogg kan jag heller inte uppröra genom att låta den stå blank. Jag kan lika gärna ha SuraSofia kvar eftersom jag den 12:e (?) april kommer att ha ett helt års anteckningar liggandes här. Och visst är det med en gnutta vemod jag tittar tillbaka och läser gammalt groll. 

Idag har jag varit väldigt trött trots hela åtta timmars välbehövlig (inte förtjänt, men behövlig) sömn. Dessutom tog jag mig under min promenad hem inte tid att njuta av solen som nu avancerat och börjat värma. Nej, istället rynkade jag pannan på ett sätt som fick en stilla huvudvärk att uppträda någonstans i främre huvudpartiet. Ack, ack. What a waste! 

Nu ska jag sitta här och dega ytterligare några minuter för att sedan gå upp och koka vatten till en tekopp. Därefter ska jag plåga mig själv genom att tänka på matten som plötsligt blivit på tok för svår och fullständigt obegriplig! I better shape up!